Mysteriet är löst!

I kväll kommer Andreas hem, skönt, i går kväll drabbades jag av några timmar långtråkigt. Inte kul!

Andreas vill också ha semlor, så klart. Men de är slut!

Så i dag ska jag bland annat:
1. arbeta i tre timmar (ja visst låter det betungande..),
2. springa, minst, 7 varv i Parc de Monceau (har inte lust att upprepa förra veckans mentala träning, 25 varv á 400 meter på killarnas friidrottsstadion),
3. baka semlor och
4. luta mig tillbaks och beskåda killarnas träning i kväll.

Ett tag hade jag tänkt baka min pappas Råglimpa, när jag ändå är i farten med semlorna. För att göra det krävs bland annat rågsikt, farine de seigle blutée. Jag begav mig därför till vår närmaste mataffär, Monoprix.

På Monoprix har de ungefär 6 olika typer av vetemjöl, olika fint malda, men ingen rågsikt, så det blir inga limpor. Synd, för jag var verkligen sugen. Ska försöka ta mig till Svenska affären i veckan och leta, då kan jag också köpa mer gula ärtor.

Men då till inläggets rubrik. När jag handlar, vilket är ganska ofta, brukar jag fundera över vad fransmän äter. Tittar man i deras varukorgar så är det svårt att låta bli. Äter de något över huvud taget?

I dag hittade jag Sushi på Monoprix och blev så sugen. Köpte en förpackning fast att det är hutlöst dyrt, mest bara för att kunna visa denna bild för er...

Observera gärna texten: POUR 2 PERSONNES. Vad som inte syns är att den totala vikten för innehållet är 263,5 gram. Tveksamt om jag blir mätt, får rapportera om det en annan gång.

Mysteriet är alltså löst, nu vet jag varför jag som "fuskparisiska" inte riktigt smälter in i omgivningen. Jag äter för 3....