Den grå vardagen finns också i Paris!

Ja, vad har då hänt i dag? Jag har blivit med blogg, kanske inte riktigt lika omvälvande som att få en baby eller en hund, men ändå, något som skall skötas och näras. Dessutom har jag en gång i tiden läst att det är bra, ur mental synpunkt, att skriva dagbok. Ett litet inlägg här varje dag kommer alltså att ha en mycket positiv inverkan på min hälsa. Precis som en hund har. Mina husdjur är alltså min Facebook och min blogg… Eller är det kanske den där författarinnan inom mig som pockar på uppmärksamhet och genom denna blogg äntligen får komma till livs? Hon har ju fått vila ett tag sedan tiden i Pakistan och den resedagbok som jag då roade mig med. Eller så är det Lottas fel och hennes blogg Not on stilettos i Paris.

Det här inlägget blir nog lite längre än vad som är att vänta sig framöver. Några återblickar och lite summering, först, sedan till den grå vardagen.

Tiden rusar iväg nu, känns det som, om exakt 141 dagar är det meningen att vårt flyttlass ska gå hem mot Sverige. 141 dagar, det är ju ingenting... hur ska jag hinna lära mig franska, se alla sevärdheter och allt annat som jag vill... Ett år känns som en evighet när man står i början men någonstans vid halvlek börjar det gå VÄLDIGT fort.

Jag har det verkligen superbra här, även om jag villigt erkänner att jag av och till drabbas av en enorm hemlängtan, den brukar hålla i sig ett par dagar innan den går över. Konstigt nog har detta ändrats de senaste två veckorna, nu känns det som att jag faktiskt bor här och funderar av och till i banor om varför jag måste flytta hem... Skojar bara!

Den största anledningen till att jag helt plötsligt känner mig hemma här i Paris är nog att jag trots allt börjat förstå lite franska och faktiskt kan uttala några enklare fraser. Efter jullovet har vi också haft några middagsbjudningar, bekanta som dykt förbi på en kopp kaffe så där oplanerat, killarna har börjat umgås med kompisar efter skolan och jag håller inte på att resa till Stockholm i tid och otid. Vi har helt enkelt börjat leva vårt "vanliga" liv här i stället för i Stockholm och det känns skönt och roligt. Det ska bli roligt att få komma hem också.. men en sak i taget.

Alla frågar mig hela tiden, har du sett det? har du varit där? och fyller också gärna på med, du måste gå dit? den restaurangen MÅSTE ni gå på? osv osv. Jag har fått jättemånga tips på vad jag kan roa mig med här i Paris och det tackar jag för. Men, jag får ångest, när jag kommer hem kommer alla att tycka att jag är en tråkmåns som inte sett allt som man måste se och inte gått på alla restauranger, caféer och liknande. Folk kommer att bli besvikna på mig, helt klart!!! Men jag får ta det. Jag lever ett liv som en parisiska nu (även om mina klackar är minst 25 cm för korta, och jag väger typ 40 kg för mycket och inte röker) och de hinner inte heller springa på museer dagarna i ända. De har ju fullt upp med att dricka vin och äta baguetter, eller?

En normal dag för mig ser ut så här: Vaknar vid 7, men kommer absolut inte ur sängen förrän strax efter 07:30. Tror jag sover lite halvdåligt pga trafiken, kommer inte riktigt ihåg när jag kände mig helt utvilad sist. Strax före 9 går killarna till skolan, Andreas går vid 8. Så ofta jag kan försöker jag promenera med honom på morgonen, jag får då en 70 minuters morgonpromenad. SKÖNT! Förmiddagarna brukar jag sedan ägna åt KTH, jobb med andra ord (40%), måndagar brukar jag jobba lite längre och sedan passa på att veckohandla. Tisdag och torsdag mellan 14-15:30 läser jag franska på Andreas skola. På torsdag mornar mellan 9 och ca 10:30 brukar jag dricka kaffe med andra hemmafruarna i församlingssalen på Svenska kyrkan. Onsdag och fredag kväll springer jag och Andreas när killarna har friidrottsträning, och så på söndag fm. Ni ser, en riktigt härligt inrutad vardag!

Ni kanske inte tror det, men den GRÅ vardagen finns även i en stad som Paris. Jo, det är sant.

Så då till den grå vardagen.

I dag har Emil varit hemma från skolan eftersom han hade ont i magen i morse. Det går vinterkräksjuka på skolan så för att ta det säkra före det osäkra... Vet inte riktigt vad han drabbats av, men som tur är verkar det inte vara den åkomman i alla fall! Hoppas nu att jag inte ropat hej för tidigt.

Eftermiddagen har jag spenderat på Metron, i klassrummet på École Militaire och på Svenska Affären där jag hittade ärtor. Jag är så sugen på ärtsoppa med pannkaka, men det får bli en annan dag. Nu har jag i alla fall ärtorna. Ett steg i taget.

Erik och hans klass jobbar åt kyrkan i eftermiddag, de kuverterar församlingsbladet. Pengarna de tjänar kanske kan komma till pass när de åker till Stockholm på klassresa under vecka 17. Vill ni höra något chockerande? Skolan betalar resa och boende… Ingen bullförsäljning här inte, ingen loppis, ingen…. Underbart!

Andreas ringde precis, han är på väg hem. Jag ska nu försöka sno ihop ngt ätbart.. kan man kanske ta pannkakan i dag och ärtsoppan i morgon???

Och vem vet, kanske kan jag locka ut maken på en romantisk promenad efter mörkrets inbrott.

Kramar / Susanne