Allt är inte glamm i en stad som Paris

Just nu snöar det lapphandskar!

I går kväll passade jag på att bläddra i Svenska kyrkans församlingsblad, det som Erik och hans klasskamrater kuverterade i förra veckan.

I församlingsbladet har mamman till Sanna Zetterberg skrivit. Sanna mördades brutalt i Paris den nittonde april 2008, hon var då 19 år. Säkert läste ni om det hemma i tidningarna i Sverige, åtminstone gjorde jag det.

Sannas mamma skriver "Vi vet, liksom Sanna visste, att det finns ett annat Paris än det vi möter när vi kommer på kortare eller längre besök, och där många barn växer upp utan att få en grund att stå på. Barn som ingen ser kan hårdna och bli farliga för andra."

Så är det! I Paris ser man många barn, i lite olika åldrar, som sitter och tigger med eller utan sina föräldrar(?). Jag har upprörts över detta så många gånger. Hur kan myndigheterna se på, låta ett stackars barn växa upp på detta sätt. Ofta ser man mammor med små barn i sina famnar sittandes, en hel dag, uppe vid rondellen runt Arc de Triomphe. Vad är det för uppväxt? Hallå, vi är ju ändå i Europa, i Frankrike, i Paris. Jag har ju tidigare skrivit om den öppna prosititutionen i Paris. Kan ingen göra något?

Det finns så klart människor som arbetar för att förbättra barns och ungas villkor i de mest utsatta områdena i och kring Paris. Men de har oftast ett större hjärta än plånbok. Därför har Sannas föräldrar skapat en minnesfond med syfte att stödja just dem som arbetar med detta, http://www.sannazetterberg.se/ .

Den här misären ser jag dagligen. Utanför vår port sitter det tre olika personer och tigger på dagarna, i bland får jag känslan av att de delat upp tiden mellan sig, för de kommer som på en given signal. Lite längre ned på gatan, i en ingång som för tillfället inte används, bor det en man med två hundar. Lite här och var ser man små bosättningar, ofta har man slagit upp ett litet tält, mitt i Paris. Men så klart inte på de riktiga turiststråken, men annars så verkar det som att det är helt accepterat. Kommer ibland att tänka på den där uteliggaren som byggde sig en bostad någonstans i skogen ute på Djurgården... och vilket ramaskri det blev.

Vi hörs!