torsdag 12 februari 2009

HALLELUJAH MOMENT

Två gånger per vecka känner jag mig obotligt korkad, ja rent ut sagt nästan dum. Det är när jag är på mina franska lektioner. Jag tror inte att det går att beskriva i ord, det måste nog upplevas, tyvärr. Men jag ska försöka.

Vi är en grupp medföljande fruar som läser franska på École Militaire. Vi är indelade i tre grupper, en grupp är för dem som kan franska sedan tidigare, en annan grupp för de som kommit en bit och en tredje grupp för.... Jag är i grupp tre. Självvalt i och för sig, jag kunde ett, kanske två ord franska innan jag flyttade hit i somras och bad Andreas säkerställa att jag hamnade i den enklaste gruppen. När jag började i höstas hade de flesta i gruppen redan gått en termin och vi var bra många fler än vad vi är i dag.

Min första lektion var en chock, milt sagt. Man skulle ju kunna tro att man på en kurs i nybörjar franska skulle få lära sig en del användbara uttryck och meningar. Ni vet, beställa en kopp kaffe, fråga efter vägen, vad är klockan? och andra liknande uttryck. Men så gör man INTE i Frankrike. Här börjar man med verb och hur man böjer dessa.

Under det senaste halvåret har jag alltså böjt verb som jag inte haft en aning om vad de ens betyder och sagt meningar med hjälp av dessa verb, eller åtminstone försökt. Har man tur sitter man sist i "raden" och kan försöka lyssna på vad de andra säger, har man otur är man först och då går det som det går. Det är då som jag börjar känna mig korkad. Oftast är det först när jag kommit hem som jag fattar vad det är vi försökt prata om.

Det är nämligen så att lärarna ställer en fråga, som jag inte förstår, och när jag försöker förstå den förvärrar de situationen med att försöka förklara sin fråga med ytterligare franska ord... som jag inte heller förstår. Det ges inte direkt någon tid till att tänka efter.

Men i dag hade jag ett HALLELUJAH MOMENT, jag lyckades göra inte mindre än tre övningar på rak, felfritt, och dessutom säga ungefär 8 meningar utan fel. Glädjen är obeskrivbar, att för om än en väldigt kort stund, inte behöva känna sig helt korkad.

Jag vet inte om jag har för höga krav på mig själv, men för drygt 6 månader sedan kunde jag inte säga särskilt mycket. Idag kunde jag faktiskt bygga ihop en mening som innehöll 8 ord. Jag är stolt! Och inser att jag borde ägna mycket mer tid till mina franska studier än vad jag gör...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar