Mes lunettes de soleil

Erik sov hos en kompis i natt, Emil åkte till en kompis strax före lunch. Helt plötsligt var jag och Andreas helt ensamma, vad hitta på? Ute sken solen och det var vår i luften. Dags att plocka fram mina nya solglasögon, de som jag köpte på planet till Turkiet i höstas. Dolce and Gabanna. Skitsnygga tycker jag!

Vi promenerade längs Avenue des Champs Elysées och noterade att det antingen är så att turisterna kommit tillbaks eller så är det parisarna som vaknat till liv. Först gick vi till en engelsk bokhandel där vi köpte en lite överraskningsbok till Emil och sedan promenerade vi vidare till ett Starbucks som ligger vid Musee de Louvre. Där tog vi en "lunch" i den värmande solen. Helt underbart!

Sedan traskade vi vidare i Paris vårsol...

...och hamnade tillslut på Au Vieux Campeur och som tur var fanns det Randonnéeskidor på REA kvar. Nedsatta med 30%. Vi köpte varsitt par av märket Völkl. När Andreas var som mest aktiv med sitt längdåkningstävlande var han sponsrad av Völkl... så lite skämtsamt sa jag "det passar ju bra inför vår nya skidkarriär". Nu ska vi bara köpa pjäxor, bindningaroch stighudar... Längtar redan tills påsklovet 2010. Några av er vet säkert sedan långt tidigare att jag är en kvinna som gillar att planera saker... långt i förväg. Faktiskt har jag ganska bra koll på resten av det här året.. och svar på din fråga. JA, det finns utrymme för spontanitet. Lovar!

När vi kommit hem efter att ha åkt tunnelbana med skidorna

Äta bör man annars dör man..

eller hur det nu var den där ramsan sedan barnsben gick. I dag har jag haft en riktigt BRA dag. Till frukost, som jag åt i lugn och ro efter att familjen gått till skolorna, åt jag det allra bästa jag kan tänka mig. Havregrynsgröt, fiber så klart, mosad banan, ett glas apelsin juice och en kopp te. Yes, jag är redo att ta emot vad dagen har att ge.

På förmiddagen roade jag mig med att betala våra räkningar, jo, jag vet, borde gjort det någon dag tidigare. Men nu är det gjort! Räknade också lite på den där bilen och det ser ljust ut. Bilhandlaren är kontaktat så det är väl bara ett beslut som fattas.

Efter lunchen, som bestod av rester sedan gårdagens middag, ärtsoppa, jobbade jag några timmar. Sedan promenerade jag till Andreas skola för att möta honom, bara för att sedan gå hem. En bra promenad tycker jag, tar ungefär 70 minuter.

När vi kom hem hade Erik en kompis här, de åkte sedan iväg till honom. Erik ska sova över där i natt så det är bara jag, Andreas och Emil hemma. Medan Andreas var ute och sprang (jag får ju inte eftersom jag inte är helt frisk ännu) passade jag på att slänga ihop något till middag. Det blev kardemummakyckling, basmatiris och hembakt nanbröd, riktigt gott.

Just nu pluggar Andreas en stund, Emil spelar World of Warcraft och jag bloggar... Strax ska vi titta på en film och äta lite popcorn. Lite fredagsmys.

I morgon ska vi kanske köpa Randonnéeskidor på rea, om det finns några kvar.

Trevlig fredag kväll på Er!

kram

PS. stegräknaren står på 16 617 steg, målet är uppfyllt. Har dessutom fått en plats i stegräkningstävlingen på jobbet, startar på måndag.

Ärtsoppa och pannkakor

I dag bjöd jag min kära familj på Ärtsoppa och Pannkakor med vispgrädde och sylt till efterrätt. En riktigt klassiskt svensk torsdagsmiddag!

Det var inte bara menyn som var svensk. Plötsligt slog det mig att mina nya "vårliga" bordstabletter tillsammans med våra numera avklädda blåa stolar också blev väldigt svenskt.

Är det någon undermedveten hemlängtan som gör sig gällande??? I dag är det bra precis fyra månader kvar innan flyttlasset går.

I dag slutade Andreas lite tidigare så vi möttes på DARTY för att köpa nya USB-minnen till killarna för att sedan gå till SNCF för att boka tågbiljett med TGV. Den 28:e maj firar vi 15 årig bröllopsdag och vi har länge funderat på vad vi skall hitta på. Vilda planer har funnits bland annat en middag på Jules Verne i Eifeltornet. Slutligen bestämde vi oss för att åka till Lyon över en helg och ta TGV dit, franskt snabbtåg.

I dag bestämde vi oss för att ta bilen (kanske den nya???). Jag betalar INTE 3000 kronor för en tågresa.

Nu ska jag leta lämpligt hotell, det däremot får kosta pengar. 15-årig bröllopsdag firar man bara en gång!

Efter det en liten kvällspromenad tillsammans med min stegräknare.

Jag är en schweizisk armekniv!

I går kväll när jag och Andreas gått och lagt oss försökte min make sig på att vara lite romantisk :) Eller för att vara ärlig sa han först så här, det här är inte särskilt romantiskt, men tanken är god.

Vad han sa? Du är som en schweizisk armekniv.

Jag var så klart tvungen att hålla med men om att det inte var särskilt romantiskt sagt. Och också tvungen att fråga hur det kommer sig att jag är som en schweizisk armekniv.

Svaret: Du kan så mycket!

Lite romantiskt ändå!

I dag surfade jag lite kort in på teknikmagasinet och sökte på just armeknivar. Hittade då en som hade följande beskrivning "33 funktioner. Flaggskeppet bland Victorinox armeknivar. Förutom standard: sax, allroundkrok,träsåg, stjärnmejsel, fiskrensare, krokutdragare, linjal, nagelfil, nagelpetare, metallsåg, förstoringsglas, instrument-mejsel, pincett, nyckelring, tandpetare, stämjärn, tång, avbitare, minimejsel,…"

Om jag nu är en schweizisk armekniv, undrar hur min beskrivning låter..... det meste som flaggskeppet kan, kan jag också, och mycket mer därtill :)

Dessutom kan IT-tekniker lägga till på listan.

Må hända att jag är så gott som frisk, men när jag satte på vår stationära dator i morse slog alla varningssystem larm. VIRUS!!!!!! Hämtade hem något program från nätet och körde det och nu verkar den vara frisk...

Hälsa är härligt!

Vår i luften

Det ÄR vår i luften, när jag på eftermiddagen gick till MONOPRIX för att handla lite till middagen var det solsken och 11 grader i skuggan. I like!

Vårkänslorna kom över mig och i dramaten fanns det lite gula underlägg och nya färgglada kökshanddukar. Och så två nya bakformar! Mamma har mailat ett recept på ett matbröd utan knådning. Kan ju vara ett alternativ om man har ont i armen eller så.

Och så det bästa av allt, lite ny campingutrustning... det syns inte på bilden, men durkslaget kan bli platt (ni anar inte hur mycket packningsutrymme det sparar). Två matchande grytunderlägg! Oj vad sugen jag blir på att planera camping tour 2009. Nu vet jag vad jag ska göra under den kommande helgen :)

Klänning till Victoria

min kära mor skojade till det hela med ett inlägg på min blogg...

"Vi har också soligt och fint vinterväder här i Umeå idag.Du får skicka bild på din vackra brölloppsklänning till hovet!!!Krya på dig Kram Mamma"

Det kallar jag humor! (Du som inte läst min blogg kan hitta en bild på min gräddbakelse till klänning under inlägget, Varje kvinnas dröm? Eller bara min?) Den klänningen skulle jag ALDRIG I LIVET sätta på mig i dag.

Blev dock lite inspirerad av hennes lilla skämt och ritade en klänning till Victoria medan jag åt min lunch. Enligt modekännare så är det hög hals, långa ärmar och lite mer gräddvitt än kritvitt som gäller. Min klänning till Victoria är silkig, lite åt det gräddvita håller, lite högre hals och massor av pärlor, äkta så klart!

Nu vet ni, dyker hon upp i denna lilla blåsa under försommaren 2010 så har designern i fråga snott min idé. Tack för den pengen! Självklart kommer jag att hävda min upphovsrätt.

Visst ska man lyssna på sin kropp...

...men tillslut kommer jag till en gräns då det är dags för kroppen att lyssna på MIG!

I natt vaknade jag helt sjöblöt i svett, min t-shirt var nästan lika våt som efter ett kortare löparpass (sängen ska helt klart renbäddas under dagen, ingen tvekan). Vaknade på morgonen med ont i halsen. MEN!

Strax innan lunch kände jag helt plötsligt att det där onda försvunnit och halsen kändes nu bara tjock. Ahaa! Dags för lite kognitiva metoder!!!

På skolor, dagis och i många hem runt om i världen använder man sig av lite olika kognitiva trix i sin strävan att få barnen att uppföras sig bra mm. Det handlar om olika typer av belöningar, allt från silverstjärnor, bollar med olika färger, allt för att förstärka ett positivt beteende.

Jag råkar tro att detta faktiskt är en metod som fungerar. Det är bra mycket bättre att fokusera på det som en människa gör bra än att hela tiden tala om vad den gör för fel. Och jag tror också att man i viss utsträckning, ganska långt faktiskt, kan påverka hur man mår, både psykiskt och fysiskt.

Därför tyckte jag att det var dags att belöna min kropp och själ och genomförde en helkroppsrenovering. Fötterna slipades, benen rakades, ansiktsvård (peeling, mask, rubbet), mitt korta hår fick en inpackning och naglarna en ny fransk manikyr. Till och med tånaglarna fick lack på sig. Ut ur badrummet steg en NY kvinna. Faktist tror jag att hon är frisk också!

Nu ska jag unna mig en god lunch och sedan ska jag "gå" till jobbet. Jag hinner ju med det i dag :)

MAVALA (http://www.mavala.com/) har en superbra serie för fransk manikyr. Eller serie och serie, man kan faktiskt köpa delarna separat.

Jag använder deras super base, sedan tejpar jag på en slags guider, hjälper till att få den vita kanten rak, målar på nageltoppen med White 49, drar bort guiderna och låter allt torka en stund. Sedan målar jag ett lager Reno 91 över hela nageln. Sist ett lager med Minute Quick-finish. Lite pilligt med de där guiderna men som med allt annat, övning ger färdighet.

Ta hand om er mina vänner!

Morgonsol

Visst är det härligt att vakna när solen skiner? Extra härligt om man är sjuk, allt känns liksom lite bättre då. De tre första bilderna är utsikten från vårt sovrum. På kvällen när det är mörkt ser man ljuskäglan från Eifteltornet svepa förbi uppe på himlavalvet.

Ha en bra dag! Själv ska jag göra mitt bästa för att kurera mig och om jag orkar, ska jag unna mig själv lite ansiktsvård och en ny manikyr. Som sagt, om jag orkar...

kram

Fettisdag - I like

en bild säger mer än tusen ord, ni kan säkert gissa vad vi ska äta i kväll... 2 var!

Kunglig bröllopsyra!

Då var det bekräftat, det blir bröllop nästa sommar!

Jättekul!

ÄNTLIGEN GLITTER OCH GLAMOUR :)

Jag kommer helt klart att hänga utanför kyrkan!

Som en prinsessa

För oss som inte är födda till prinsessor finns det några få tillfällen i livet då prinsesskänslan infinner sig.

En av dem är när man gifter sig. Klänningen, festen, gästerna, att få stå i centrum en hel dag. Att få känna sig som en prinsessa. Åtminstone gjorde jag det.

Nu på morgonen rapporterar alla svenska tidningar om att kronprinsessan Victoria och Daniel ska gifta sig... Kul! OM det nu är sant.

Men om man redan är prinsessa, på vilket sätt skiljer sig bröllopsdagen från en vanlig dag?

I går kväll fick jag känna mig som en prinsessa, alla pysslade om mig. Det bästa med att vara sjuk!

Öppet spår...

I dag är jag sjuk, IGEN, började med att jag kände mig lite tjock i halsen i går kväll. Drack Enchinagard och gurglade med saltvatten och trodde att jag motat Olle i grind... Men i morse när jag vaknade så insåg jag att det inte fungerade. Försökte lura mig själv med att om jag bara sover ett par timmar till under förmiddagen, då blir jag frisk. Fungerade inte heller, vaknade med feber. Törs jag hålla tummarna för att detta är en av mina vanliga "racersjukdomar" och att jag vaknar frisk i morgon bitti?



Tredje förkylningen för i år... börjar bli lite less på detta. Har faktiskt bara två vettiga förklaringar i nuläget.



1. Det beror på den hemska luften i Paris och allt damm som samlas i vår lägenhet på grund av trafiken utanför.

2. Småbarnsbaciller. På Svenska Skolan i Paris finns det barn i alla åldrar och jag kommer väl ihåg första dagisåren. Jag var förkyld hela tiden. Jag är alltså överkänslig mot barn, men jag älskar dem. På vår semester träffade vi två franska småbarn.. och Emil blev sjuk redan på hotellet. Nej nej jag skyller inte på ett stackars oskyldigt och försvarslöst litet barn :) Säger endast att det kan vara en möjlig förklaring.



Dagens planer har alltså gått i stöpen. Förutom att jag brukar jobba lite längre på måndagar så passar jag också på att planera veckans matsedel samt inköpslistan. Det har jag även gjort idag men någon veckohandling blir det inte tal om. Andreas får kila iväg och handla till middagen. Resten tar jag i morgon när jag är frisk... positivt tänkande!



Mellan mina febertoppar har jag också pratat med min pappa som undrade vart jag hittat sekreteraren som skriver på min blogg :) Kanske låter det konstigt, men det liksom rinner ur mig och varje blogginlägg blir antingen längre än jag tänkt mig eller ett mer än jag planerat från början.



Försöker hitta enkla och inte så påfrestande saker att roa mig med.. att titta på TV är inte ett alternativ. Allt är ju dubbat till franska. Redan i helgen läste jag några artiklar om ett bloggbråk som tydligen rasar i Sverige. De inblandade var från början Linda Skugge och Ebba von Sydow, http://www.aftonbladet.se/wendela/article4479038.ab och sedan har en rad andra "kända" bloggare givit sin in i debatten. Och nu även jag alltså :)



Under ett par år har jag av och till funderat på varför det är så att man måste säga att man har så mycket att göra. Gud, jag har så mycket på jobbet nu, jag känner mig så stressad osv. En kognitiv beteendevetare sa till mig en gång, allt du upprepar för dig själv blir till slut sant och mycket större än vad det var från början. Och så är det nog, om man går omkring och berättar till höger och vänster att man har så mycket att göra har man tillslut övertalat sig själv att man faktiskt har för mycket att göra. Det är då man blir stressad. Det är nästan så att man tror att det är en tävling, öppet spår, alla kan delta, men bara en kan vinna. Det är mest synd om mig!



Ett inlägg i debatten som jag läste avslutades med temat, alla lever i sin egen verklighet och det går faktiskt inte att jämföra vem som har det jobbigast. Min fråga är, ska man ens jämföra? Nej. Bara för att Andreas åkte till Stockholm för att plugga ett år när Emil var två veckor och Erik 14 månader innebär inte att jag på något sätt skulle vara bättre än någon annan. Att jag dessutom under detta året genomdrev en flytt inom Karlsborg som jag i mångt och mycket genomförde själv gör inte heller mig till någon superkvinna.



Hela det här bloggkriget (visste inte ens att det fanns ett sådant ord) handlar om jämställdhet, stress och prestationsångest och att kunna sätta gränser och hitta en balans i livet. Ska jag tro Linda Skugge så är jag tydligen en mycket ojämställd kvinna eftersom jag gillar att laga mat och att baka... och när jag bjuder på hemlagat så är det korkat, köp färdiglagat i stället. Kvinnor som gillar att laga mat och baka gör det för att det är ett arv från sin mamma eller mormor/farmor. Men om man ärvt bakintresset av sin pappa... hur blir det då?



Det finns säkert många förhållanden som är ojämställda på ett eller annat sätt. Jag vet i alla fall att mina föräldrar liksom Andreas föräldrar delar på det mesta i hushållet. Hemma hos mig och Andreas är det Andreas som städar, 7 av 10 gånger och tvättar och bäddar rent i sängen. Jag brukar putsa fönstren, skåpluckor, dörrkarmar och annan sällanstädning...



När det kommer till bilen så är det allt som oftast Andreas som både kör den och tvättar den. Det beror inte på att jag inte vill utan det är mina hjärnspöken som hindrar mig, förr älskade jag att köra bil. För ett par år sedan, då jag lät saker och ting flytta in i min skalle, det är faktiskt ett val man kan göra, köpte vi en bil efter att ha varit utan under ett par år. I samma veva som jag återigen skulle lära mig Stockholmstrafiken kände jag mig mentalt slutkörd och min koncentrationsförmåga när det kom till bilkörning kändes allt annat än tillfredsställande. Jag blev rädd för att köra bil. Det ska jag ta tag i när vi kommer hem till Sverige, efter ett år i Paris är jag botad, hoppas jag.



Vad jag gör hemma? Ja det kan man undra.. förutom att vara ljuv och vacker (ha ha) är det jag som sköter familjens ekonomi, planerar, inhandlar och tillagar veckans förnödenheter och håller koll på släktens födelsedagar, bland annat... Just det där om födelsedagar är ett riktigt NONO i debatten om jämställdhet. Självklart startar jag en och annan diskmaskin, tvättmaskin och vet också hur dammsugaren fungerar :) Vi delar på hemmatjänstgöringen, den som har mest tid för tillfället drar det tyngsta lasset och sedan har vi ju också två söner att nyttja. Förresten, Erik gillar att virka, det har jag aldrig gjort, inte heller Andreas, hur förklarar man detta?



Oavsett vad alla förståsigpåare skriver så anser jag att jag lever ett jämställt liv och ett lyckligt liv. Jag gör allt som oftast det jag vill, och visst i bland kan det bli lite förmycket. Jag gillar att baka och laga mat men har inga skrupler när det gäller att skicka med sönerna färdiga plättar till skolutflykten om inte tid finns att steka hemgjorda. Det handlar om att hitta en balans i livet, att fylla det med meningsfulla saker. Jag bakar hellre än att glo på dubbad fransk TV. Och bjuder gärna hem vänner på middag, för jag ÄLSKAR att duka fint och att laga god mat. Det handlar också om att våga säga NEJ! Man behöver inte ställa upp på att skjutsa sina barn runt halva stan varje kväll för att det är en fritidsaktivitet här eller där. Visst prioriterar jag mina barn, men om jag inte prioriterar mig själv, då kommer jag inte att orka allt det andra också.



Det handlar inte om att tävla mot varandra, om vem som har det jobbigast. Nästa gång jag säger, fy vad mycket jag har på jobbet just nu, lova mig att ställa motfrågan. Hur menar du då? I stället för att direkt kontra med, ja du ska veta hur kaotiskt det är på mitt jobb..



Feberkramar från lilla mig!

Husmorsgympa

Tänk vad mycket man fick gratis förr i tiden... det räcker faktiskt att bara gå tillbaks till när jag var liten. Då fanns det (nästan) inga spännande TV-program eller inga datorspel. Det roligaste jag och mina kompisar uppe i Umeå kunde hitta på var att spela fotboll, spela bandy eller cykla omkring i TIMMAR. Och så gick jag till och från skolan VARJE dag, inte så jättelångt men ändå. Snacka om att det var lätt att få ihop sina 15 000 steg, ja, ja, barn ska gå mindre men ändå. I dag så glömde jag såklart att ta på mig stegräknaren när jag och Andreas gick i väg i morse, men vi gick i 70 minuter dit och hem så ett par steg blev det allt. Dagens löprunda blev lite kortare än i fredags, drygt 46 minuter och 7048 steg.

Efter att vi sprungit, mitt under middagslagningen, kom jag på att jag tänkt baka limpa i dag. Äh, lägg av nu sa Andreas. Och jag kontrade med att jag känner mig så energisk, lika bra att köra på när lusten finns där. Det bästa med att vara aktiv är ju att man får så mycket energi tillbaks.

Jag har med mig min synmaskin men inte min hushållsassistent. När jag bakat semlor och limpor tidigare under Parisvistelsen har jag baka på en halv liter. I dag slog jag på stort och bakade på 1 liter. Puh, att knåda en sådan deg så att den blir smidig och lätthanterlig tar ungefär 15 minuter och känns nästan som ett armpass på SATS. Medan jag stod där och knådade kom jag att tänka på min farmor, Ingrid. Hon gillade också att baka och hade en sådan där vedeldad bakugn i källaren och där var det inga degar på 1 liter vätska som gällde... och vad jag minns så var det mycket som handknådades. Hon måste ju ha haft hur snygga armar som helst och helt gratis. Själv betalar jag 395 kronor per månad... och särskilt snygga vet jag inte om de är :)

Känner ni för ett husmorspass, baka då min pappas supergoda Rågsiktlimpa!

Recept:

Ugn: 175-200 grader

Tid i ugn: beroende på storlek, ca 20 minuter om man gör 6 limpor

Antal: 6-12 st beroende på storlek

ca 2 kg rågsikt, tills degen känns bra

2 pkt jäst för söta degar

4 ägg

1 liter "fet"mjölk

3 dl strösocker, gärna råsocker

2,5 tsk salt

Brödkryddor, ca 35 g

Jag förutsätter att ni gjort deg tidigare... så ingen utförligare förklaring ges.

Bon Appétit!

Varje kvinnas dröm? Eller bara min?

På vår promenad hem från Louvren passade jag på att fönstershoppa. Längre ned på vår gata ligger modehusen samlade och det är bara att drömma på..... Andreas fick också drömma lite, vi tittade på en Mercedes för 1,6 miljoner.Och så fick jag ytterligare en idé, kanske ska jag sy mig en ny klänning till GALAN den 19:e juni. Jag har ju trots allt släpat med mig symaskinen hit... och klänningar har jag sytt förr, bland annat denna lilla gräddbakelse, 15 år sedan nu i maj... tiden går fort när man har roligt!Vad jag ska sy då? Ja, kanske denna lilla klänning, kostar ju "bara" 1722 € och då är det 50% rea... finns mycket pengar att spara för den händige.

Jag drömmer vidare om att måla den där akvarellen på farmor, oljemålningen, att skriva den där boken boken och att sy en ny klänning.

Vad vore livet utan drömmar?

Mmmmysförmiddag med maken

Ändrade planer, allt blir inte som man tänkt sig... Erik och Emil ville inte följa med och titta på Mona-Lisa IGEN. De anser att de springer i tid och otid på Musee de Louvre. Så kanske det blir när Svenska skolan i Paris också använder Paris som sitt klassrum. Förra gången vi skulle titta på Mona-Lisa var på julafton. Alla, dvs halva tjocka släkten, gick på Louvren på förmiddagen, utom jag som låg hemma och var sjuk.

Efter gårdagens lite påfrestande utflykt kände jag att jag ville ha en förmiddag UTAN gnäll, så vill man inte följa med av hela sitt hjärta, då kan man lika gärna stanna hemma.

Jag och Andreas gick iväg strax före halv nio och fick en härlig morgonpromenad i ett grått men 8 grader "varmt" Paris. Från oss till Louvren tar det ungefär 35 minuter att promenera. På vägen passerade vi Triumf Bågen. Paris en söndagmorgon är härligt, lugnt och stilla. Man känner sig nästan ensam :)

På Louvren var det inte heller så mycket folk, ett besök strax efter klockan 9 en söndag förmiddag är med andra ord att rekommendera. Vi tittade på Mona-Lisa och lite andra vackra tavlor. Och precis som säker många andra med mig konstaterat så är hon lite överreklamerad.

Är man inte konstintresserad så kan man faktiskt avstå ett besök på Louvren, det finns så mycket annat att titta på och göra i Paris. I alla fall om man är här på en kortare semester. Men nu har jag sett kvinnan.

Och är alltså inte särskilt imponerad... men å andra sidan har en kompis till mig som också är gift med en norrländska konstaterat att det är SVÅRT att imponera på en norrlänning. Vad är det för märkvädigt med det då?? Man gör ju bara... Är ett ofta förekommande svar från en norrländsk kvinna. Svårimponerad, ja visst!

Efter att vi strosat runt och tittat på tavlor och jag fått ytterligare en idé, tydligen är jag väldigt lättpåverkad och ser nu en oljemålning framför mig, var det dags för frukost. Vi lyxade till det hela en smula och lämnade ryggsäcken hemma, det blev frukost på Starbucks.

Och sedan en promenad hem fylld av fönstershopping. En mysig förmiddag! Lite rosa...

När jag blir stor ska jag...

också bli stugvärd!

http://www.vk.se/Article.jsp?article=255128&category=391

Men bara om jag får ta med mig Andreas!

Kommer ni och hälsar på då?

Nostalgitripp

Mamma, kommer du ihåg de där praktiska förvaringsfickorna som du sydde när jag och Mats var små. Du vet de där som man hängde på väggen vid sängen. Tror min var brun med fickor i orange och vitrandigt tyg...

Hittade en moderniserad uppföljare i dag:

Kanske dags för dig att ta upp produktionen igen?

Hittade den i samma butik där jag strax innan jul helt missade att dörren var stängd, eller om jag drog i dörren i stället för att putta. Kommer inte ihåg riktigt. Men tjongen i dörren var HÖG, märket i pannan lite blått och ett tydligt avtryck av min nuna på rutan ett bra tag efteråt.

Torkar de aldrig sina fönster??

Hittade förresten en grej på rea där efter jul, ett minne från Paris att hänga i granen nästa jul:

GOD JUL på Er! eller jag menar GOD NATT på Er.

Hur man fördriver en lördag i Paris

Strax efter 9-snåret öppnade jag mina blå, ja jag har blå ögon, inte gröna som en del vill påskina. Faktisk har en italienare en gång sagt att de har samma färg som havet utanför Capri :) Nej nej, det var inte mig han limmade på utan min kompis... hm, bra taktik?

Jag och Andreas fortsatte att titta på bilar på nätet och bestämde oss för att gå till en BMWaffär här i Paris för att ta oss en närmare titt på en touring i 3-serien.

Efter att vi ätit frukost och Andreas sprungit en sväng gick jag och sönerna till Monoprix för att handla lunch och kemikalier av olika slag, dvs tvättmedel, mjukmedel och maskindiskmedel. Och ROSA toapapper så klart! Ingen av mina 3 killar känner sig roade av att vara med på bild på min blogg, så ni får hålla till godo med mig.

Till lunch blev det någon form av Kinesiskt helfabrikat. Gott! Efter lunchen var det dags att rasta familjen, Erik och Emil hade ju spenderat en dag i bil plus två dagar inomhus och var i ett skriande behov av att komma UT! Tyckte jag...

Första stoppet blev en BMWaffär på Boulevard Haussman. Där hittade vi som tur var en sådan bil som vi tittat på på webben, provsatt den, kontrollerade bagageutrymmet och blev än mer övertygade om ett bilbyte till påsk. Vi får väl räkna på det hela och se om det ryms i budgeten, sa ekonomen, dvs jag.

För att glädja Erik och Emil hade vi också planerat in ett besök på Svenska Affären, förutom gula ärtor tänkte vi köpa lite svenskt lösgodis. MUMS! Svenska affären ligger vid Place de Pigalle.

Pigalle, var inte det någon form av chokladbit man kunde köpa förr om åren, ganska god tror jag. Har något minne av att min mamma hade en viss förkärlek till dessa. Eller? Mamma?

På väg till Svenska Affären passerade vi en annan typ av affär..... undrar vad som skiljer ett Erotiksnabbköp från en vanlig Erotikaffär.. Jag kommer inte att försöka besvara den frågan!

Väl framme i Svenska Affären blev glädjen stor, det fanns Rågsikt. I morgon ska det bakas fislimpa, eller råglimpa som den heter. Namnet fislimpa har den fått eftersom min pappa alltid gräddade den lite för lite så att den blev lite degig och vi som åt den lite... fisiga.

Efter besöket på Svenska Affären promenerade vi vidare med målet inställt på Andreas favvobutik, Au Vieux Campeur http://www.auvieuxcampeur.fr/ där vi tänkte kolla lite på Randonnée utrustning och annat friluftsaktigt. Sista biten tog vi tunnelbanan, Erik och Emils tålamod hade sedan ett tag börjat tryta. Faktiskt redan sedan godispåsen blivit fylld.

Det var REA på Randonnéeskidor... mer att räkna på!

Tunnelbana hem, handling på Monoprix, maken till frisören och middag på bordet... mer ost...

När vi var i Mont Dore köpte vi med oss lite ost och korv, därför passade vi på att äta Raclette, IGEN! Kanske den sista under tiden i Paris?

I kväll blir det nog en tidig kväll, jag har ju som sagt planerat att bjuda familjen på frukost utanför Musee du Louvre i morgonbitti och sedan hänga på låset när de öppnar, kl 9:00, vi får väl gå vid 8...

Hur många steg dagens promenad gav? Ingen aning, glömde min stegräknare hemma. Men många blev det.. fråga Erik och Emil om ni inte tror mig. Risken är dock att de överdriver en smula..

Natti natti mina vänner, vi hörs i morgon!

18 284

På förmiddagen tog jag en promenad i Parc de Monceau och hörde fågelkvitter (det gäller att stänga öronen för vissa ljud, så som trafik..) och såg krokusar som kommit upp en bra bit. Det är vår i luften! Härligt.

Jag hade tänkt jobba några timmar i dag men så blev det inte. Sportlov, en sjuk son... och arbete hemma är ingen bra kombination. Därför bestämde jag mig för att låta bli att stånga huvudet i väggen och helt enkelt inse mig besegrad (och får jobba mer nästa vecka).

Det blev pannkaka med sylt och vispgrädde till lunch. Jag var jättehungrig efter min promenad och kände att som god mor bör man bjuda sina söner på just pannkaka när det är sportlov... Pannkaka är annars en rätt sällsynt anrättning hemma hos familjen Odung, nu förtiden, annat var det förr, när killarna var små. DÅ vändes det pannkakor i parti och minut.

När Andreas var färdig med sin inlämningsuppgift, bilfriman utanför Ängelholm uppringd och lägenheten nystädad begav vi oss ut på en löprunda. Det blev 70 minuter i Bois de Boulogne och till en början var det riktigt trögt, all ost???, men tillslut lossnade det.

Summan av min en timmes promenad på förmiddagen och eftermiddagens löprunda blev 18 284 steg. Japp, jag klarade gränsen på minimum 15 000 steg. Tydligen behöver man röra sig så mycket, i snitt, per dag för att behålla sin goda hälsa. Den där stegräkningstävlingen är full... så kanske får jag tävla mot mig själv. Sätta upp ett mål, vid 450 000 steg på 30 dagar, SHOPPING!! Eller kanske inte, 450 000 steg kändes väldigt mycket.

Till middag blev det Pakistaninspirerat, Chickencurry med Basmatiris, jättegott, prova gärna!

Recept:

500 gram kycklingfilé, strimlad (går lika bra med strimlad färsk rostbiff)

2 vitlöksklyftor, hackade

1 tsk salt

1 msk tomatpuré

1 tsk mald ingefära

1 tsk garam masala (en Indisk kryddblandning)

1 tsk gurkmeja (mest för färgens skull)

1 tsk chilipeppar

2 1/2 dl mellangrädde eller matlagningsyoghurt (lugn, ingen fara om det skär sig, helt ok ändå)

Först skall köttet brynas och sedan alla andra ingredienser blandas i. Jag brukar blanda i alla kryddor först och röra om så att allt kött blir kryddat. Sist häller jag i grädden eller yoghurten. Allt sammans får puttra tills dess att köttet är genomkokt. Serveras med Basmatiris och Nanbröd.

I morgon, lördag, hoppas vi på att Emil är frisk så att vi kan hitta på något. På söndag tänker jag packa frukosten i ryggsäcken och ta med familjen på en morgonpromenad till Musee de Louvre. I parken utanför tänker jag bjuda på varm choklad med vispgrädde och mackor. Sedan ska vi titta på Mona Lisa. Om jag får bestämma...

Trevlig fredagkväll på Er!

Kram

Old El Paso

I dag har vi haft en hemmadag. Andreas har suttit instängd, djupt försjunken i studier. Jag har jobbat i 3,5 timme, letat bilar på http://www.bytbil.nu/, kollat på lägenheter på http://www.hemnet.se/, handlat, lagat mat och hittat batterier till min stegräknare. Här ska räknas!

På jobbet har jag haft en administrativ dag, kan man säga så när man jobbar med administration? Jo jag tycker det. Jag glömde räkna dem, men under de dagar som jag inte var på "kontoret", dvs, i mitt sovrum, verkar det som om halva KTH försökt nå mig per mail. Förutom alla mail som skulle läsas, besvaras och i vissa fall även åtgärdas har jag också lämnat in två reseordrar och bokat två flygresor. Den 16 mars åker jag till Stockholm och återvänder till Paris den 27:e.

Det ska bli jättekul att få träffa alla arbetskamrater och dessutom avverka några möten som förhoppningsvis reder ut en del "problem". När jag är på KTH ska jag också åka till London ett par dagar, bland annat står ett besök på Imperial College på agendan. Som avslutning på hela Stockholmsbesöket står ett internat tillsammans med de övriga ekonomiansvariga på KTH. Bland annat skall en ny redovisningsmodell manglas. Jättekul! Tycker jag. Jag vet att inte alla har det så, men jag tycker att det är roligt att gå till jobbet VARJE dag. Ni som läst tidigare blogginlägg från mig vet ju att mitt jobb är så roligt att jag ibland inte ens kommer ur nattlinnet... Mitt jobb är faktiskt en bidragande orsak till varför jag ser fram emot att få flytta hem till Sverige igen. Och så saknar jag ju er så klart, mina vänner!

Förresten handlade ett av mailen om en stegräkningstävling, självklart ska jag haka på den. Som jag tidigare nämnt hade jag inga batterier till min stegräknare och det visade sig vara en lite smått ovanlig batterityp som krävdes. Därför tog jag med mig Andreas på en liten tur till några olika affärer och slutligen hittade vi det som krävdes, hos en elektriker.

Emil är sjuk i dag, förkyld, så det blir inget bad i morgon. Killarna har ägnat dagen åt att titta på film och att spela World Of Warcraft medan jag förutom jobb ägnat mig åt att leta bilar på nätet, spelat fåniga spel på Facebook och letat lägenhet... så klart. Visste ni att det är en fyra till salu i vår förra förening? Med öppenspis och balkong! Enda kruxet är den där lägenheten som vi redan har. Dream on! Bilar då, det kanske är enklare, ett litet mer överkomligt projekt så här på distans. Jag eller rättare sagt vi letar en ersättare till vår lilla älskling och tror att ett lämpligt alternativ är en ny BMW (kan man köra annat?) och då gärna en touring från 3-serien. Bra med packningsutrymme! En campingbil? I morgon ska Andreas få ringa till några olika bilfirmor i Skåne, ingen idé att jag försöker, fattar noll när det gäller bilar och VILL inte lära mig heller.

Har ni tänkt på hur svårt det är att lära sig något som man inte VILL lära sig, det går inte. Det är väl därför sönerna har så svårt att städa sina rum, ordentligt, de VILL inte...

Efter vår semester där matintaget bestod av ost till största del var det en lättnad att få havregrynsgröt till frukost i morse, fullkornsspagetti med köttfärssås till lunch och TACOs till middag. Nu är både fiberhavregrynen och Zoega kaffet slut och inga besök att vänta den närmaste månaden :(

Dagens höjdpunkt blev en TACOfest. Sedan flytten hit har vi (tror vi) ätit Tacos en gång och Emil och Erik har bönat och bett om Tacos många gånger. I dag föll jag till föga, tror det var grönsakerna som jag suktade efter. Ett uppdämt behov efter de senaste dagarna? Har säkert ätit 1 kg frukt i dag. Får inte nog! Och vad gott det var. MUMS.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, Lavazza, och spela kort med Emil.

Åter Paris, Home sweet home

I dag var det dags att återvända till Paris. Vi började semestern med strålande solsken och avslutade den med en regntyngd dag, vindrutetorkarna har fått jobba!

Vi tog en liten tur på byn för att handla med oss lite ost och korv innan vi knöade in familjen i bilen. Det börjar bli läge för en större bil... kanske blir det en resa till Sverige kring påsk för ett litet bilbyte. Vi får se!

Vi var åter i Paris strax efter 16 och har ägnat dagen åt att packa upp och att tvätta.

Även om sportlovet inte är över för Erik och Emil så är vardagen åter... men kanske, kanske blir det ett besök på Aquabolevard på fredag, http://www.aquaboulevard.com/ och under den kommande helgan är det visst en mässa där man kan smaka på olika läckerheter... enligt utsago behöver man inte gå hungrig därifrån. Låter spännande!

I morgon ska både jag och Andreas jobba medan Erik och Emil med största säkerhet kommer att ägna dagen åt World of Warcraft eller XBOX.

Natti natti!

17 gubbar, nu blir det snöskor och semlor

Fy vad man sover när man har semester... typ 11 timmar i natt. Inte uppe i ottan direkt.

I dag stod snöskor på programmet, inte en dag den andre lik.. Efter vår näringsriktiga frukost (nu har min kropp börjat skrika efter havregrynsgröt) begav vi oss återigen iväg till skiduthyrningsbutiken. Denna gång hyrde vi snöskor. Precis bakom hotellet gick det en pistad snöskoslinga uppför berget... snöskoslinga, smaka på det. Själva vitsen med snöskor är väl att man ska kunna gå rakt ut i skogen? Men ok, uppför är det ganska okej att slippa slita i onödan och bussen tog vi inte i dag, fast vi hade kunnat om vi velat.

Vi ägnade några timmar till att plumsa runt i snön innan vi åt upp vår medhavda macklunch och begav oss ned till hotellet. Det var superhärligt och så tyst och stilla.

På eftermiddagen hade jag nämligen planerat att baka semlor. Jag vet, det är inte klokt. Ingen normal människa skulle väl komma på tanken att tränga sig in i ett hotellkök för att baka semlor.. Men vem har sagt att jag är normal? I vilket fall kände jag att jag gärna ville bjuda tilbaks efter lördagens middag. Så sagt och gjort!
När bullarna var färdiggräddade kilade jag över gatan för att ansluta till resten av familjen som spelade bowling innan middagen. Middag åt vi på pizzerian sedan i söndags och sedan stod det semlor på programmet. Ingen bra kombination!

Mont Dore kan jag verkligen rekommendera till barnfamiljer och de som inte i första hand söker nattklubbsliv, även om det finns både Casino och barer i byn. Nattklubbar vet jag inte. Allt finns för alla smaker, slalom, skridskor, längdåkning, pulkabackar, bowling, spa, restauranger, you name it. Och allt är så lättillgängligt. Kruxet är väl resan från Sverige... Men flyg till Paris eller Lyon och sedan hyrbil... inget är omöjligt. Och en trerättersmeny för 15€ tycker jag inte heller är särskilt mycket att bråka om.

Vi har verkligen haft en helt underbar och händelserik kortsemester, i morgon bär det åter till Paris.

Randonnée, 16 februari

I dag skulle vi göra något som 3/4 av familjen aldrig gjort tidigare, vi skulle prova på Randonnée eller Ski Alpenisme som det också kallas och Andreas kollega hade lovat att följa med som gudie. Vem av oss som redan gjort detta? Andreas så klart!

Radonnée är enkelt förklarat en blandning mellan att gå på tur och att åka slalom, http://en.wikipedia.org/wiki/Ski_touring . Utrustningen påminner till viss del om slalomutrustningen men skidorna är lite mindre styva, pjäxorna inställbara för "walking, bindningen flexibel mellan fast och lös och när man går uppför klistrar man fast stighudar på skidans undersida. Offpist får en helt annan betydelse!

Efter att återigen börjat dagen med en "stadig" frukost och packat ryggsäcken med dagens macklunch var det återigen dags att hoppa på bussen.

Väl framme vid slalombacken skulle skidorna förberedas, stighudarna skulle klistras på.När detta var klart var det dags att bege sig uppför och denna gång för egen maskin.

Vi gick uppför en dalgång och målet var en topp strax bakom liftsystemet. Sista etappen var så brant att att Emil blev tvungen att sätta på skarjärn på sina bindningar.

Jag, Erik och Andreas kollega kom upp till toppen först. Det var riktigt blåsigt! Och faktiskt ganska kallt. Andreas kollega åkt ned för att hålla Andreas och Emil sällskap den sista biten, på film nummer två är de de tre som jobbar sig uppför branten. Efter en liten lunchpaus var det så dags att bege sig hemåt... samma väg.

Jag är inget fan av svarta backar i normala fall och frågan är om inte denna brant skulle klassa som en bäcksvart pist, om någon skulle få för sig att betygsätta denna. Öm i benen sedan gårdagen och med skidor som är en aningens mindre pålitbara än ett par slalomskidor påbörjade vi då färden utför. Hugaligen sa sävarpigen (ett uttryck som min farmor använde när nöden så krävde).

Väl nere med alla ben obrutna trots en riktig praktvurpa från min sida kände Erik att han inte riktigt fått nog, därför valde han och Andreas att bege sig på ytterligare en tur medan vi övriga gled ned mot hotellet. Missförstå mig inte nu, det var en helt fantastisk upplevelse, frågan är om jag någonsin mer kommer att vilja åka slalom. Detta gav mersmak. Vore det inte för min ömmande smalben hade jag gärna hängt med på ytterligare en tur. På tal om ömmande smalben, det fanns bevis, jag hade blåmärken....

När familjen åter var samlade och utrustningen återlämnad var det dags för middag. Denna åt vi på ett brasserie, Laurent 1er. Där åt vi några olika rätter från trakten, bland annat något som kallades för Truffade, potatisskivor som man först stekt och sedan blandat med ost och stoppat in i ugnen tills dess att osten smält. Detta åt man sedan tillsammans med kallskuret.

Mätta trötta och mycket belåtna stupade vi i säng strax efter 21, allt för att samla krafter inför morgondagens tur på snöskor, och semelbakning....

15/2, En dag med slalom och pizza

Första dagen på vår vintersemester spenderade vi i slalombacken.

Vi började dagen med en stadig frukost...

kaffe, baguette med smör och marmelad, ett glas apelsinjuice och en nybakad croissant.

Jag och Andreas gick i väg för att köpa biljetter till liften i en automat på andra sidan gatan och så klart lyckades jag knappa fel och köpte biljetter, enbart till de gröna backarna. Jag har inte påstått att min franska är på topp! Och hur skulle jag kunna veta skillnaden mellan Bas de piste och Forfait, de två valen som gick att göra. Som tur var gick mitt lilla misstag att rätta till, puh! Misstänker att jag hade legat väldigt risigt till hos sönerna annars...

Hotellet ligger precis vid en av hållplatserna för gratisbussarna till skidbackarna, så vi knäppte på oss pjäxorna och tog skidorna i famnen och knöade på oss på en överfull buss. En helt ny upplevelse för mig som hitintills åkt skidor i Ammarnäs. Men så smidigt!

Vi fick en härlig dag i backen och för att citera min make -"Jag kommer inte ihåg när jag hade så här roligt sist, gud vad jag fryser". Förstår ni hur jag har det?

Kanske det bästa av allt är att när dagen i backen är slut, då kan man åka skidor hela vägen ned till hotellet. Vill inte tänka på hur fulla bussarna är då alla ska tillbaks, samtidigt.

Åter i Mont Dore var det dags att lämna tillbaks den hyrda utrustningen och skaffa ny inför dag två och Randonnée.

Middag åt vi på en jättemysig pizzeria.

Vi somnade ovaggade!

På jakt efter vinter, 14/2

Även på Svenska skolan i Paris har eleverna vinterlov och så även maken. Vad passar väl bättre då än att leta upp lite vinter?

Det visade sig att en av Andreas kollegor har en svärmor som driver ett hotell i Mont Dore, http://en.wikipedia.org/wiki/Mont-Dore , som heter Hotel Madalet och ligger på Avenue de la Liberation 13, precis vid Mont Dores turistbyrå och en av busshållsplatserna för gratisbussarna till de olika liftsystemen. Att det dessutom trots vår sena bokning fanns plats för oss i ett fyrbäddsrum för 53€ avgjorde det hela. Chamonix får vänta till sommaren! Dags att uppleva en ny del av Frankrike.

Efter en något sen start kom vi fram till Mont Dore vid sexsnåret. Hotellet visade sig ligga mycket mer centralt än vad vi först trott efter att ha letat upp det på Google Earth. Resan gick bra, med sommardäck och utan snökjedjor, trots varningsskyltar med texten, "Du åker nu in i vintern, är du förberedd?". Vadå då förberedd, född och uppvuxen i Norrland, räcker inte det???

Lugn, lugn, vi tog det försiktigt och självklart hade vi inte kört vidare om inte väglaget tillåtit detta. Jag lovar!

Väl framme i Mont Dore kunde vi kostatera att vi hittat vintern. Äntligen SNÖ! På riktigt! Hotellet är ett litet familjehotell med 17 rum och frukostsal. Visst skulle hotellet må bra av en ansiktslyftning (men vem skulle inte det...), men med tanke på priset, så var det mer än OK.

I Mont Dore måste man boka plats på restaurang kvällen innan och det hade vi ju så klart inte gjort. Därför blev vi bjudna på Raclette av Andreas kollega som också spenderade sin ledighet där. Raclette, http://en.wikipedia.org/wiki/Raclette , en traditionell fransk rätt med massor av ost, potatis och olika charkuterier, denna gång med ostar från regionen. MUMS! Innan maten kilade vi ned till närmaste skiduthyrningsbutik och hyrde slalomutrustning inför morgondagen.

Vi fick en väldigt trevlig kväll och kände oss nästan som hemma, gästfriheten var på topp.

Tusen tack, en bra start på semestern!

Alla Hjärtans Dag!

Efter en lite smått stressig förmiddag, självförvållat så klart... Så blir det lätt när man bokar in att åka på semester dagen efter en arbetsvecka, vi hade ju kunnat åka i morgon lika gärna :)

Väljer man dessutom att gå på friidrottsgala kvällen innan avresa, ja då får man ju skylla sig själv.

Nu är familjen packad, var det fyra nätter eller fyra veckor??

Ha en härlig dag!

Många Alla Hjärtan Dags kramar från mig!

Friidrottsgala, party?

I kväll var vi på friidrottsgala, klubben bjöd och vi tackade JA, så klart. Vi har ju sett filmen, YES MAN, för ett tag sedan så självklart sa vi ja när frågan kom. Även om det blev i stressigaste laget, vi åker ju på semester i morgon.

Friidrottsgalan gick av stapel på Palais omnisports de Paris-Bercy, http://www.parisdigest.com/sports/palaisomnisports.htm . Byggnaden har verkligen en speciell arkitektur, är till exempel klädd med gräs... på vägen hem tog vi ett litet foto.


Jag har aldrig varit på en friidrottsgala förr och hade nog inte väntat mig detta party... arenan kokade stundtals, det var cheerleaders och en massa duktiga tävlande så klart.


Bland annat fick vi se Steven Hooker från Australien, göra ett försök på 6,16 meter efter att han på tredje försöket klarat 6 meter. Tyvärr klarade han det inte. Andreas fick uppdraget att filma till min blogg :) Kvaliten är inte så bra men ni hör ljudet...


Lite mer än halvvägs in i programmet dök sedan en liten överraskning upp, Big Ali... http://www.bigali.net/ . Han var med som förartist när jag var på Madonna i höstas. Värsta partyt drog igång och Andreas fick filma igen :)


Nu ska vi krypa i säng, packningen är inte klar... Det tar vi i morgon. Målet är att komma iväg så tidigt som möjligt, lite svävande så där. Vart vi ska? Vi åker till Sancy, http://www.sancy.com/ där vi bokat in oss på ett litet billigt hotell, 53€ för ett fyrbäddsrum. Passar oss perfekt, pengarna ska räcka till många äventyr. Passade på att tala om för killarna att campingHitler är tillbaks, ett namn jag fick i somras på vår campingsemester eftersom jag i förväg gjort en väldigt detaljerad budget som jag kämpade med näbbar och klor för att hålla. Så blir det även denna gång!

Pyjamasjobb

Ngt gick snett, klockan är 14:30 och här sitter jag och jobbar i nattlinnet... Tar helg nu! Och lunch...

Snacka om totalt förfall... Men jag kom i "ile".

Trevlig helg på Er!

Allt är inte glamm i en stad som Paris

Just nu snöar det lapphandskar!

I går kväll passade jag på att bläddra i Svenska kyrkans församlingsblad, det som Erik och hans klasskamrater kuverterade i förra veckan.

I församlingsbladet har mamman till Sanna Zetterberg skrivit. Sanna mördades brutalt i Paris den nittonde april 2008, hon var då 19 år. Säkert läste ni om det hemma i tidningarna i Sverige, åtminstone gjorde jag det.

Sannas mamma skriver "Vi vet, liksom Sanna visste, att det finns ett annat Paris än det vi möter när vi kommer på kortare eller längre besök, och där många barn växer upp utan att få en grund att stå på. Barn som ingen ser kan hårdna och bli farliga för andra."

Så är det! I Paris ser man många barn, i lite olika åldrar, som sitter och tigger med eller utan sina föräldrar(?). Jag har upprörts över detta så många gånger. Hur kan myndigheterna se på, låta ett stackars barn växa upp på detta sätt. Ofta ser man mammor med små barn i sina famnar sittandes, en hel dag, uppe vid rondellen runt Arc de Triomphe. Vad är det för uppväxt? Hallå, vi är ju ändå i Europa, i Frankrike, i Paris. Jag har ju tidigare skrivit om den öppna prosititutionen i Paris. Kan ingen göra något?

Det finns så klart människor som arbetar för att förbättra barns och ungas villkor i de mest utsatta områdena i och kring Paris. Men de har oftast ett större hjärta än plånbok. Därför har Sannas föräldrar skapat en minnesfond med syfte att stödja just dem som arbetar med detta, http://www.sannazetterberg.se/ .

Den här misären ser jag dagligen. Utanför vår port sitter det tre olika personer och tigger på dagarna, i bland får jag känslan av att de delat upp tiden mellan sig, för de kommer som på en given signal. Lite längre ned på gatan, i en ingång som för tillfället inte används, bor det en man med två hundar. Lite här och var ser man små bosättningar, ofta har man slagit upp ett litet tält, mitt i Paris. Men så klart inte på de riktiga turiststråken, men annars så verkar det som att det är helt accepterat. Kommer ibland att tänka på den där uteliggaren som byggde sig en bostad någonstans i skogen ute på Djurgården... och vilket ramaskri det blev.

Vi hörs!

Torsdag den 12:e februari

I dag började jag dagen med att dricka kaffe i församlingshemmet (varje torsdag kl 9 är det mammafika), jag stannade inte så länge eftersom jag ville hinna jobba några timmar innan det var dags för min franskalektion.

Jag jobbar som sagt 40% nu under våren, på distans. Under hösten jobbade jag 50% och var på plats på KTH vid fyra tillfällen. I år har jag inte varit i Stockholm, ännu, men i dag blev det bestämt att jag ska åka hem under vecka 13.

I dag när jag satt och jobbade fick jag ett sms med meddelandet, du har ett rek att hämta ut... detta ligger kvar till och med den 16/3 och måste hämtas ut personligen. Madonnabiljetterna så klart:) Men jag hinner ju inte hämta dem innan den 16/3.

När jag jobbat klart ringde jag posten och frågade om det på något sätt går att förlänga liggtiden för mitt rek. men det är tydligen avsändaren som måste be om det. Mailade då Biljettnu och beskrev situationen och svaret var, jo det går, men det kostar 100 kronor och så måste det faxas en massa papper till posten.

Jag och Micke på kundtjänst har nu bestämt att jag ska chansa att biljetterna ligger kvar när jag ändå kommer till Stockholm några dagar senare. Annars ska han kontakta mig när biljetterna kommer åter till dem och så bestämmer vi då hur vi ska göra. Ja ja, låter ju som ganska god idé trots allt.

Fick också svar av min bankkvinna och precis som jag räknat med fick jag svaret, ert lån är bundet till den 28/3. Men jag har gjort lite undersökningar i dag... så kanske blir det ett bankbyte. Jag tycker om min bankkvinna så jag ska ändå försöka arguementera för min sak IGEN...

På eftermiddagen hade jag som sagt franska. När jag kom hem hade Emil två kompisar hemma och de ville ha SEMLOR... Jag kanske inte kan franska, men jag kan baka! Det finns dock gränser på hur många gånger jag tänker baka semmelbullar i år, sedan är det ju inte det nyttigaste man kan äta, så jag var snål och lät dem dela på semlorna...

Till middag blev det spagetti med köttfärssås och en av Emils kompisar åt med oss.

På kvällen var jag och Erik i skolan på föräldrarmöte. Föräldrarmöten i Frankrike är så mysiga. Det bjöds på paj, vin och sallad. Och så sjöng vi ett Beatles medley som ungdomarna ska uppträda med på en talangjakt på den franska skolan där de har större delen av sina lektioner. Och så pratade vi om resan till Stockholm. Jag fick i uppdrag att ta reda på lämpliga, inte alllt för dyra, kvällsaktiviteter under vecka 17, torsdag och fredag kväll. Tips någon?

I morgon är det fredag, då ska jag jobba, packa inför vår resa till vintern, springa och gå på friidrottsgala på Bercy, http://www.athle.com/meetingseat/. Ska bli spännande !

Kram kram

HALLELUJAH MOMENT

Två gånger per vecka känner jag mig obotligt korkad, ja rent ut sagt nästan dum. Det är när jag är på mina franska lektioner. Jag tror inte att det går att beskriva i ord, det måste nog upplevas, tyvärr. Men jag ska försöka.

Vi är en grupp medföljande fruar som läser franska på École Militaire. Vi är indelade i tre grupper, en grupp är för dem som kan franska sedan tidigare, en annan grupp för de som kommit en bit och en tredje grupp för.... Jag är i grupp tre. Självvalt i och för sig, jag kunde ett, kanske två ord franska innan jag flyttade hit i somras och bad Andreas säkerställa att jag hamnade i den enklaste gruppen. När jag började i höstas hade de flesta i gruppen redan gått en termin och vi var bra många fler än vad vi är i dag.

Min första lektion var en chock, milt sagt. Man skulle ju kunna tro att man på en kurs i nybörjar franska skulle få lära sig en del användbara uttryck och meningar. Ni vet, beställa en kopp kaffe, fråga efter vägen, vad är klockan? och andra liknande uttryck. Men så gör man INTE i Frankrike. Här börjar man med verb och hur man böjer dessa.

Under det senaste halvåret har jag alltså böjt verb som jag inte haft en aning om vad de ens betyder och sagt meningar med hjälp av dessa verb, eller åtminstone försökt. Har man tur sitter man sist i "raden" och kan försöka lyssna på vad de andra säger, har man otur är man först och då går det som det går. Det är då som jag börjar känna mig korkad. Oftast är det först när jag kommit hem som jag fattar vad det är vi försökt prata om.

Det är nämligen så att lärarna ställer en fråga, som jag inte förstår, och när jag försöker förstå den förvärrar de situationen med att försöka förklara sin fråga med ytterligare franska ord... som jag inte heller förstår. Det ges inte direkt någon tid till att tänka efter.

Men i dag hade jag ett HALLELUJAH MOMENT, jag lyckades göra inte mindre än tre övningar på rak, felfritt, och dessutom säga ungefär 8 meningar utan fel. Glädjen är obeskrivbar, att för om än en väldigt kort stund, inte behöva känna sig helt korkad.

Jag vet inte om jag har för höga krav på mig själv, men för drygt 6 månader sedan kunde jag inte säga särskilt mycket. Idag kunde jag faktiskt bygga ihop en mening som innehöll 8 ord. Jag är stolt! Och inser att jag borde ägna mycket mer tid till mina franska studier än vad jag gör...

Sätter press på banken, IGEN

Hur höll man sig uppdaterad med vad som pågick "där hemma" som utlandssvensk innan internets tid?

Varje morgon och eftermiddag surfar jag snabbt igenom DN, SvD, Expressen, Aftonbladet och VK, framförallt VK, i min jakt på nyheter från "hemma".

I går läste jag att Riksbanken sänkt styrräntan till den rekordlåga nivån, 1 %. Läste också att både vår statsminister och vår finansminster uppmanande svenska folket att sätta press på sina banker.

Sagt och gjort, vid förra sänkningen, i början av december, satte jag press på vår bank och gissa vad jag gjorde i går eftermiddag.... Väntar nu med spänning på motbudet.

Två av mina vänninor arbetar på bank, de tycker att jag är en sådan där "jobbig kund"... Och jag förstår dem.......

Läste också att bostadspriserna i och med detta kommer att gå upp... där rök VERKLIGEN balkongen, öppenspisen och matrummet. Eller?

Ha en bra dag! Och sätt lite press på era banker! Lyssnar ni inte på Borg eller Reinfeldt, så kanske ni kan lyssna på mig :)

Onsdag den 11:e februari

I dag har vi haft riktigt fint väder, sol och ungefär 7 grader varmt. Lite vår i luften ;-)

Man brukar ju säga att man får höra sanningen av barn och gamla. I morse vid frukostbordet talade mina söner om för mig att jag gör jättefula smilisar. Jasså sa jag, hur menar ni då? Alltså, det där ögat och näsan är ju jättetöntigt, fick jag till svar. Jag brukar alltså göra sådana här smilisar, ;-) och :-(

Hur ska de se ut då? Jo så här, :) eller =) eller :P eller :O eller :(

Till middag åt vi IKEAköttbullar, IKEAgräddsås och kokt potatis, under tiden gräddades semlorna. Inga lingon... Fast det kunde man köpa på Monoprix, såg jag i morse.

Efter middagen var det dags för friidrottsträning, jag sprang tidigare i dag, så jag roade mig med att film en kort liten snutt:



Det är alltså här vi hänger två kvällar i veckan, ovanpå Paris périphérique, ringleden, nere vid Porte Maillot. Man kan se toppen på La Tour Eiffel, men det syns inte på filmen.

I dag fick jag ett inskannat kort på mail av min mamma och pappa. Jag hade bett dem att skanna ett kort på min farmor, jag funderar nämligen på att köpa lite akvarellfärger och måla, om jag får tid.... borde läsa lite franska också. I morgon är det dags igen och sedan är det uppehåll i två veckor.

I morgonbitti är det mammakaffe i församlingshemmet.

Nu ringde Andreas på porttelefonen och han ska få semlor, mums... igen :) för oss andra!


Kram / Sus

Mysteriet är löst!

I kväll kommer Andreas hem, skönt, i går kväll drabbades jag av några timmar långtråkigt. Inte kul!

Andreas vill också ha semlor, så klart. Men de är slut!

Så i dag ska jag bland annat:
1. arbeta i tre timmar (ja visst låter det betungande..),
2. springa, minst, 7 varv i Parc de Monceau (har inte lust att upprepa förra veckans mentala träning, 25 varv á 400 meter på killarnas friidrottsstadion),
3. baka semlor och
4. luta mig tillbaks och beskåda killarnas träning i kväll.

Ett tag hade jag tänkt baka min pappas Råglimpa, när jag ändå är i farten med semlorna. För att göra det krävs bland annat rågsikt, farine de seigle blutée. Jag begav mig därför till vår närmaste mataffär, Monoprix.

På Monoprix har de ungefär 6 olika typer av vetemjöl, olika fint malda, men ingen rågsikt, så det blir inga limpor. Synd, för jag var verkligen sugen. Ska försöka ta mig till Svenska affären i veckan och leta, då kan jag också köpa mer gula ärtor.

Men då till inläggets rubrik. När jag handlar, vilket är ganska ofta, brukar jag fundera över vad fransmän äter. Tittar man i deras varukorgar så är det svårt att låta bli. Äter de något över huvud taget?

I dag hittade jag Sushi på Monoprix och blev så sugen. Köpte en förpackning fast att det är hutlöst dyrt, mest bara för att kunna visa denna bild för er...

Observera gärna texten: POUR 2 PERSONNES. Vad som inte syns är att den totala vikten för innehållet är 263,5 gram. Tveksamt om jag blir mätt, får rapportera om det en annan gång.

Mysteriet är alltså löst, nu vet jag varför jag som "fuskparisiska" inte riktigt smälter in i omgivningen. Jag äter för 3....