När vi flyttade till Islamabad under december 2004 var de första veckorna smått kaotiska, alla nya intryck i form av ljud, dofter, synintryck, tiggande barn osv. Hur ska vi klara av att bo här? Det tog tid att vänja sig och plötsligt var det en del av vardagen och inget man tänkte på, när det så började närma sig hemfärd, då helt plötsligt dök allt upp igen. Vi spenderade sex månader i Islamabad, fem av dessa var jag helt oberörd av trafiksituationen, dofterna, tiggarna och allt det där andra förutom de första och sista veckorna, alltså.
I dag har vi haft skolavslutning, vi och vi, ungdomarna har haft skolavslutning. Ett ganska tydligt tecken på att vi närmar oss slutet. Ett annat tydligt tecken på att vi närmar oss slutet är att jag börjat störa mig på en hel del saker i min omgivning.
MÅSTE ALLA FRANSMÄN RÖKA ÖVERALLT? I PARIS LUKTAR DET TOBAKSRÖK HELA TIDEN, DET ÄR LIKSOM EN DEL AV "PARISDOFTEN" OCH JAG AVSKYR DET.
Faktum är att kort efter skolavslutningen drabbades jag av hemlängtan. Jag vill åka hem i dag. Skulle till och med kunna tänka mig att skippa sommarens semester. Jag vill bara hem. Punkt.
Hem till enkla Sverige med sin härliga luft, lagoma sommarvärme, folk som talar och förstår svenska. Falukorv, varmkorv med bröd och andra enkla lunchanrättningar som kan komma en mor till undsättning under ett sommarlov. Det mesta faktiskt.
Skönt eller hur!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar