Jag, en bergsget

Förra sommaren när jag chockat mig själv med att åka upp till tredje våningen på Eifeltornet utan att blinka (men blunda i den senare hissen…), gått in i glaciärgrottor, tagit våghalsiga promenader längs bergsväggarna och även åkt kabinbana talade jag om för familjen. ”Jag tycker att vi ska börja klättra”. Ni skulle ha sett Andreas… tror inte han trodde sina öron. Nappade på mitt förslag gjorde alla med hull och hår.

Under det år som passerat har det klättrats en del i skogarna i Fontainbleu. Av ALLA i familjen utom jag… När vi planerade inför sommarens semester så stod så klart klättring på programmet, själv tänkte jag sitta i min campingstol och bara njuta. Vad tror ni hände?

Mycket riktigt, det visade sig att jag också är ett klättringsfenomen  På första försöket, med karbiner, toppsäkring och sele kom jag snabbt som en bergsget upp en så där tio meter längs klippväggen. Sedan vände jag mig om…

Något som ser ”halvhögt” ut från nedan ser väldigt högt ut från ovan… Men jag hade ju övat förra sommaren och bet ihop, tog befälet över mig själv, och påbörjade min resa nedåt. Strax därpå var det dags igen… Jättekul!




Det blev en heldag vid klippan med Ravioli till lunch. På vägen hem till campingen stannade vi till i Chamonix, Centre de Ville för att köpa varsin Gauffre (våffla). Det smakade underbart! Killarna valde Nutella med grädde på sina medan jag tog hallonsylt och grädde. Efter en dag på klippväggen är man värd en belöning. Eller hur? Och dessutom ville vi ju fira födelsedagsbarnet i släkten.

Middag åt vi i omgångar eftersom Andreas ville springa en sväng och killarna var URhungriga. Efter maten slappade Erik och Emil i tältet tittandes på en film. Ni ser, det går ingen nöd på oss. ALLS.



Visst har vi vacker utsikt från vår tältplats?

Natti natti!