Pierre Orsi, Coeur de Rose

Sedan vi flyttade till Paris har vi funderat fram och tillbaks kring hur vi skulle fira vår 15-åriga bröllopsdag. Först tänkte vi äta middag på Le Jules Verne på Eifel Tornet. För oss fyra skulle det kosta ungefär lika mycket som vår 10-åriga jubileumsmiddag som kostade ungefär lika mycket som middagen när vi gifte oss. Ni ser ekvationen, samma summa pengar men hela tiden färre gäster. Efter moget övervägande så beslöt vi oss för att förska få ut lite mer för pengarna och beslöt oss därför att åka till Lyon och få en liten minisemester "på köpet". Lyon är dessutom Frankrikes mathjärta så god mat var vi säkra på att hitta.

För några månader sedan bokade jag hotell och i samma veva köpte jag den röda boken från Guide Michelin. Men det var först två dagar innan avresa som vi tog oss tid att boka bord. Lite spänning måste det ju vara. Jag och Andreas surfade runt på nätet och tittade på de olika restaurangerna som presenterades i boken, vårt krav var att den skulle ha en stjärna och höga poäng för mysfaktor. Vi föll för Pierre Orsi på 3 pl. Kléber och bestämde oss för att äta deras meny Coeur de Rose för 85€.

Vi hade gjort vårt bästa för att klä upp oss och började därefter kvällen med en härlig promenad i dryga +30. Restaurangen låg inom gångavstånd (för vår familj), dvs ca 35 minuter från hotellet. Varmt blev det. Bra för aptiten.

Tyvärr lyckades vi inte ta några bilder som visade restaurangens mysfaktor. Kändes lite sådär att skjuta av en massa blixtar och kanske störa de andra gästerna. Mycket rosa överraskning, faktiskt.

När vi satte oss till bords beställde vi (jag och Andreas) in varsitt glas Champagne och killarna fick en Coca-Cola. På bordet som var jättefint dukat, med ROSA linneduk, stod ett gratulationskort (vid bokningen fick man nämligen ange om det var något man firade eller så).

När vi beställt vår förrätt och huvudrätt och vinet kom det in en lite Amuse-gueule (aptitretare). Det var lax med färsk ingefära, någon balsamvinägersås och gräslök. Supergott.

Sedan kom förrätten, Erik hade beställt Ravioles de Foie Gras de Canard au Jus de Porto & Truffes (Ravioli med gåslever och färsk tryffel) medan vi övriga valt Langoustines Rôties, Fricassée d'Asparges & Morilles (Ungnsbakade havskräftsstjärtar med sparris och murklor). Supergott!!

Sedan kom huvudrätten, jag och Erik hade valt Tournedos de Boeuf, Crème aux Morilles (Tournedos med gräddkokta murklor), Emil hade valt Homard Acadien en Carapace de Pierre Orsi (Hummer) och Andreas hade valt Bar Sauvage de Nos Côtes, Grillé à l'Hile d'Olive Vierge (Fisk grillad med olivolja). Supergott!!

Nu började vi också förstå att vi nog skulle bli mätta. Vi hade förberett oss på att nog gå till Mc Donalds efter. Det brukar ofta bli så när vi äter på restaurang, alla i familjen är inte helt mätta efter. Men så såg fallet inte ut att bli denna kväll.

På gränsen till mättnad var det då dags att välja Fromages de Notre Belle France (fritt översatt av familjens nybörjare, Ostar från vårt vackra Frankrike). Eftersom vi inte riktigt lyckades förstå vad de olika alternativen var så valde vi alla fyra det första.

In på bordet kom då fyra tallrikar med en bit fransk ost och sallad. Jättegott!

Nu var vi riktigt mätta. Och då var det dags att välja efterrätt. Benämningen i menyn var Symphonie Pur Le Palais & Friandises Exquises. Det var dags att välja glass. När vi sedan valt vår glass.

När vi så valt får glass dök det upp fyra tallrikar med chokladmousse. Mmmmmmmm. Och ett fat med små bakverk, ett fat med nybakade mandelflarn och en skål med färska körsbär.

Chokladmoussen åt vi innan glassen kom in och bakverken efter att vi ätit vår glass. Glass är fel ord, våra glassliknande bakelser/konstverk är mer rättvisande. När glassen kom in så hade de skrivit med choklad på min och Andreas tallrik Joyeux anniversaire Susanne/Andreas.

Vi avslutade middagen med kaffe. Behöver jag skriva att vi nu var sprickfärdiga? Och väldigt belåtna.

När alla gästerna var inne på "finalen" av sin måltid kom kocken, Pierre Orsi (som lagat mat åt bland annat Bill Clinton under ett G7 möte i Lyon), in i restaurangen. Han gick runt och pratade med alla gästerna, bord efter bord. När han kom till oss (sist av alla) frågade vi om vi kunde få ta ett kort på honom och Emil eftersom Emils stora dröm är att bli kock. Resultatet blev ett familjefoto med tillhörande kock.

Frågan resulterade sedan i att vi fick en rundvandring i köket och vinkällaren. Emil njöt! Även jag, vilket kök... vi får nog bygga ut när vi kommer hem :)
I vinkällaren fanns en del "gamla godingar"... som den här Cognacen från 1805
och det här vinet från 1891, 100 år innan jag och Andreas träffades.

Vi fick en minnesvärd kväll med god mat och härlig atmosfär. Det kunde inte ha blivit bättre.

Priset? 467€ och värt varje krona.

Med tanke på den trend som vi haft hitintills vid våra jubileum kan jag och Andreas vänta oss något alldeles extra när det är dags att fira 20-årig bröllopsdag.

Den 30:e är redan planerad. Då ska Erik bjuda oss på Le Jules Verne. Hotell och resa till Paris får vi visst betala själva, även om det ingick från början.

Jag har världens bästa familj, en underbar man och två underbara söner. Jag älskar Er!