Vi tyade icke mera

Jag som i vanliga fall alltid vaknar först av alla i familjen vaknade strax före 09:30 i morse. Skönt kanske man kan tycka och det hade jag gjort om det varit vilken annan dag som helst. Men inte i dag. Absolut INTE i dag.

Som tur är kan jag trolla med mina knän och 11:30 var vi på plats vid vår rendez-vous med picknickväska och glatt humör. Men det var på håret!

Buss 163 byttes sedan till buss 304 och efter resans gång befann vi oss "utomlands", i något land från mellanöstern eller så. Det är en av tjusningarna av att bo i en så stor stad som Paris, den är så mycket på en och samma gång.

Det blev en lång dag även fast att vi kastade in handduken och struntade i Eriks 1000 meter och de båda avslutande stafetterna. Dels var vi där i MYCKET god tid, ungefär 2 timmar innan Emils första gren som var 50 meter. Sedan följde (enligt programmet) två timmars väntan till Emils andra gren som var kula. De två timmarna blev till dryga 3... och Erik hann springa sina 100 meter. Sedan gav vi upp, vi tyade icke mera.

På vägen dit hade vi vägvisare, hem skulle vi ta oss själva. Det gick hur bra som helst och jag blev även anförtrodd att eskortera två franska tjejer hemåt.... Frågan är om det var min eller deras förtjänst att allt gick så smidigt... MIN.

Kvällen har spenderats i lugn och ro, efter en kort shopping på Monoprix (söndagsstäng i morgon) och ett besök på Pizza Hut. Emil har spelat WOW eller något annat, jag har ??? (vet inte riktigt vad jag gjort faktiskt...) och Erik och hans två klasskompisar har kollat på film. Just nu är det en skräckis... hör jag.

Andreas har visst ätit Antilop.

God natt på Er!