Odungs filmkrönika

I går kväll var hela familjen på bio, om än i lite olika konstellationer.

Erik gick på bio med två av sina klasskamrater, de såg filmen Boy A. På frågan, hur många poäng på en skala mellan ett och fem, skulle du ge filmen, svarade Erik "den sög".

Andreas och Emil tittade på Underworld 3 och Emil gav den betyger 5 eller kanske 3 eller 4.

Jag tittade på filmen Marley and me. En jättesöt film om människans bästa vän, hunden. Kul också att se Jennifer Aniston i rollen som mamma. Jag gillar romantiska komedier (bland annat) och tycker att filmen är värd en 4:a, jag fick både skratta och gråta en liten skvätt. Jag gick därifrån med ett leende på läpparna och kände mig nöjd.

Att gå på bio i Paris skiljer sig en smula från hur det är att gå på bio hemma i Sverige. Först och främst måste man (om man inte kan franska) säkerställa sig om att man köper biljett till en VO-film, alltså orginalspråket. Annars är den dubbad till franska... inte kul. (förresten kan man titta på Wallander på fransk TV nu och alla pratar franska, helt sjukt!)

På de biografer som vi besökt kan man inte reservera plats utan bara köpa biljett. Är man ett sällskap på mer än en person och vill sitta tillsammans gäller det alltså vara på plats i tid. På min biljett (fotot) står det att filmen börjar 19:40. Då börjar reklamen och den håller på i ca 20 minuter. Det vet alla. Därför är det också väldigt vanligt att folk dyker upp i salongen en kvart in i reklamen, ofta stora sällskap, som så klart vill sitta tillsammans. Förvånansvärt blir de otroligt uppröda och förvånade över att de inte får/kan sitta tillsammans.

Hallå, kom i tid, tänker jag då... I går, på filem som jag såg, var det en jättelång kö utanför salongen redan när klockan var 19:30. 19:45 var salongen så gott som fullsatt och strax före prick, då filmen skulle börja, dök det upp några par som antagligen sett fram emot en romantisk kväll på bio...

Tänk på det om ni åker till Paris för en romantisk weekend och vill gå på bio. Kom i tid om ni vill kunna hålla varandra i handen i biomörkret