Min ”lillasyster”

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma, min bror och jag… (kommer ni ihåg den lilla dängan?) Jag har en bror, men ingen syster. Så är det i ”tvåbarns Sverige”, föräldrar som får två barn och ett av varje kön är ”nöjda”. Men vi som föds som ett av två barn där könet är olika får aldrig något syskon av samma kön. Erik och Emil kommer heller aldrig att veta hur det är att ha en syster. Precis lika lite som jag. Och Linda, för hon har ingen heller.

Linda är nästan som en syster för mig, en slags ”lillasyster”. Linda är min kusin och vi bodde väldigt nära varandra när vi var små och har upplevt mycket tillsammans under vår uppväxt, både solsken och regn. Vi behöver inte gå in på alla detaljer men här kommer ett axplock av våra gemensamma erfarenheter..

1.Vi har legat på Lindas mammas säng och sjungit låtar från svensktoppen, under solariet…

2.Vi har spenderat sportlov i Ammarnäs, på egen hand, och trott att det varit mördare på utedasset…. Samma sportlov som vi försökte göra Ammarnäs osäkert, vet inte om det märktes :)

3.Linda har spottat mig i håret en gång..

4.Linda fick ärva det mesta av mina barnkläder när det var dags för henne att ha smått.

Nu har det gått några år och tråkigt nog har vi inte haft kontakt särskilt ofta på senare tid (mitt fel, är för sällan i Umeå…, eller?). Ganska nyligen hittade vi igen varandra på Facebook och nu kommer hon hit med man och barn för att göra Paris osäkert. De kommer i maj. Jag längtar! Det ska bli så kul!

Jag har några andra som jag också räknar som mina systrar.. de ska jag kanske berätta om en annan gång.

Har man inga egna systrar får man se till att skaffa sig några på egen hand!