Liljekonvalj = barndomsminnen

Liljekonvaljen är världens vackraste blomma. Tycker jag!

Några av mina tydligaste barndomsminnen är förknippade just med denna fantastiska blomma, kanske är det därför som den betyder så mycket för mig?

Hur många skolfröknar har inte fått en bukett med Liljekonvaljer inför sommarens låååånga lov?

Faktiskt är det så att jag gjort mig en mindre "förmögenhet" på just Liljekonvaljer (och potatis, men det är en annan historia) och det är också i samband med detta som mina ljuva barndomsminnen dyker upp.

I "åbacka", dvs backarna ned mot Umeälven i Kåddis, precis nedanför min pappas barndomshem, utspelade sig det hela. Där har jag tillsammans med min älskade farmor, mina fastrar och en och annan kusin plockat blommor och sålt till blomsterhandlarna i Umeå.

Och det var så mysigt. Man gick där i branta backar, mjölksyra i benen, myggor som attan vissa år och så fikakorgen! Kaffe och kanelbullar, oftast vad jag minns. Och allt pratet under tiden. Jag saknar det. Fastrarna, kan vi inte plocka Liljekonvaljer en dag nästa vår? Inte för att sälja utan bara för att mysa.

Att plocka blommorna var roligt (särskilt när man hittade dem med lite tjockare stjälk, då gick det fort), men bladen...

Buketterna monterades sedan i farmors kök och det var här som dommen kom, avseende bladen. Dög de eller ej... och var det tillräckligt? Fastrarna och farmor var kanonhårda. I värsta fall fick man ge sig iväg på bladjakt.. Gissa hur kul det var :) De var också de som bestämde hur många buketter som blommorna räckte till. Och tänka sig, det blev ALLTID färre än vad jag själv tyckte.

När jag var på Monoprix och handlade de sista inför kvällens evenemang hittade jag Liljekonvaljer. 3€ per lök. Jag köpte två!!! SÅ KLART!

Tack för mina barndomsminnen, Maj-Britt, Elisabet och Anette.

Åter till ostkakan, den loppnar just nu...